Nya grodor

Svälj den fulaste grodan först!
För en tid sen var jag så glad när en stor padda var uppäten. Vad jag inte insåg var att den hade hunnit yngla av sig. Och de vinkar åt mig i ögonvrån nästan hela dagarna.
Varför är det så svårt att ta itu med det som jag VET att jag borde göra, och som jag VET att jag mår så fantastiskt bra av att vara klar med?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0