miaiblomning

Rätt eller fel? Eller bara olika ...

Lånar bild och citat från sportbibeln.se

På med regnkläderna och gilla läget. 

- Titta vilka vackra färger, det ser nästan ut som om det brinner, säger jag till Magnus, som kommer gående längs stallgången.

          Bakom honom lyser skenet från solnedgången in genom de öppna portarna. Vi har just kommit in från ett sent kvällspass på ridbanan. Det är fortfarande varmt ute. Från skullen dånar ljudet från höfläktarna. De senaste veckornas härliga sommarväder har gjort att vi fått en maximal höskörd, över 50 ton är nu på skullen.

          Magnus tittar till elaggregaten för strömmen till hagarna och ger sedan hästarna det sista kvällsmålet hö, medan jag borstar av hästen som vi varit ute med och hänger in utrustningen i sadelkammaren. I den största boxen står fölet som föddes förra veckan och diar. Jag går in och pysslar lite med honom och hans mamma. I morgon ska de två få komma ut på riktigt bete där de kan gå dygnet runt resten av sommaren. Hagen är klar, bara ett batteri som saknas för att få ström i staketet. Vi säger god natt till hästarna och låter dörrarna stå öppna när vi går därifrån.

          Det är snart midnatt och vi har mycket som ska hinnas med nästa dag, men vi stannar ändå kvar ute på verandan en stund för att varva ner och njuta av den ljumma sommarkvällen. Inne i huset sover barnen. Två flickor, som tidigare varit hos oss på ridläger flera somrar, har anlänt idag och småpratar medan de installerar sig i gästrummet. Vi ska resa till Skåne några dagar och de ska sköta hästarna åt oss medan vi är borta.

 

KNACK, KNACK! BONK! BONK! VOV!

          Magnus och jag vaknar samtidigt med ett ryck, stirrar på varandra med vidöppna ögon. Pulsen slår hårt.

- Vad var det? Vad är det som händer? flämtar jag skräckslaget.

          Det smäller, knastrar och dånar utanför, hundarna skäller vilt, barnen börjar skrika. Magnus kliver upp ur sängen och går tveksamt till hallen för att titta ut. Han öppnar ytterdörren och möts av två män från en grannby. Jag hör inte vem det är eller vad de säger till honom, jag hör bara ett skrik! Ett skrik som skär genom hela mig. De dödar honom, hinner jag tänka.

          - STALLET BRINNER! STALLET BRINNER! vrålar Magnus förtvivlat.

          Jag kastar mig ur sängen och springer till dörren. Där ser jag två män som har tagit ett kraftigt grepp om varsin arm på Magnus för att hålla honom kvar. De lyckas med förenade krafter hindra honom att rusa till stallet. Längre bort ser jag stallet i lågor, helt övertänt. Höfläkten och alla öppna dörrar har, likt en blåslampa, hjälpt elden att ta fart. Jag hör sirener, brandkåren är redan på plats. Jag bara stirrar, känner mig helt tom.

- De är borta, de är borta! Alla hästarna är borta! är det enda jag får ur mig.

          Inga tårar. Bara tomhet. Jag står paralyserad och stirrar på lågorna.

          Ett barnskrik får mig att vakna till, jag vänder ryggen mot stallet och går in för att ta hand om barnen, stallflickorna och hundarna.

 

Det var tidig morgon, den 4 juli 1994, 39 hästar brann inne.

 

 

Jag har alltid varit bra på att starta projekt, men mindre bra på att avsluta dem. Att komma till punkt, gå i mål ...

De senaste dagarna har jag lyckats bli klar med flera delmål. Det infinner sig en skön känsla av välbehag.

 

Jag kämpar hårt för att behandla dig som jag önskar att andra ska behandla mig, med kärlek, värme och omtanke.

Du är den enda som vet hur det känns att gå i mina skor.

Vi har en garanterat livslång relation.

Jag vill att vi alltid ska vårda varandra, du min bästa vän, mitt eget jag.

Nu är hjärnan överaktiv igen.

Det poppar idéer hela tiden.

Allt jag vill göra:

Hemma, inne och i trädgården. Renovera, återbruka, rensa, bygga, måla, odla, laga mat, sy, sticka, virka, skapa ...

För att utveckla företaget. Fortbildning, hemsida, bokföring, förändra, strukturera, marknadsföra ...

Hästarna. Rida mer, träna andra grenar, pyssla i stallet, ägna mig mer åt varje häst ...

Hundarna. Träna mer, leka mer, agility, lydnad ...

Skriva. Skriva dagbok, skriva om min hästfilosofi, skriva om filosofiska funderingar, skriva om insikter inom hälsa och välbefinnande, skriva om upplevelser jag varit med om tidigare och upplevelser i nutid ...

Träna. Gym, gå, springa, yoga, zumba, dansa, pilates ...

 

Bara vara ... Varandet i farandet ... Härvaro ... Leva som jag lär ... Njuta av livet ...

 

 

Ibland kan det vara svårt att ta sig fram

Ibland är vägarna har vägarna tagit stryk

Ibland upptäcker man att andra lämnat tydliga spår efter sig

En backe kan vara en tuff utmaning eller en möjlighet att få klättra

Livet ger också möjligheter att välja väg

Mellan träden är det lätt att se de närmaste målen, långt där borta skymtar visionerna

Jag låter stunden av "härvaro", varande i nuet, omsluta mig en kort stund.

Mina tankar går snabbt till andra sidan jordklotet. Där, långt där borta, högt uppe i luften, befinner sig min lilla dotter just nu. Ute på sitt stora äventyr, på väg till Nya Zeeland. Det låter spännande. Men jag vet att kraftig åksjuka har plågat henne under resan. Hoppas att den sista etappen är bättre.

Kommer just ihåg att min son också är i luften, mellan London och Arlanda, på väg hem från Skottland. "Pling" i telefonen, "landat i Sverige". Skönt!

När jag vaknar i morgonbitti hoppas jag att jag har fått ett meddelande från NZ "resan har gått bra".

Tänk vad lätt det är att låta tillvaron fyllas med ogräs. En massa aktiviteter, "ska-bara", måste ... I stället för att fokusera på det som verkligen betyder något, det som ger glad energi, det som får rabatten att blomma.

Parallellt med rensning av rabatter rensar jag inne medan jag packar upp. Oj vad mycket ogräs! Kläder - för stora, för små, utslitna. Skruvar - hur många kan vi behöva? Kablar ... Böcker, kassettband, cd-skivor, dukar ... PENNOR! Listan på ogräsarter går att göra oändlig. 

 Än en gång grundligt undersökt, och konstaterad FRISK! När åskskuren är klar promenerar jag ut i vårluften. 

 

 

 

 

Behöver laddas ofta, lägger av när batteriet är slut.

Glappar i kontaktnätet ibland.

Är fylld av appar med info, viktigt och oviktigt vetande.

Behöver uppdateras ofta.

Överfullt minne om det inte städas ibland.

Stör min koncentration med "pling" som kommer i tid och otid.

Ser sliten ut om den inte vårdas och piffas till.

Ingen pool, nästan nollgradigt ute, röjde fram ett hörn av köksbordet och serverade mig en "paraplydrink". Fake it til you make it ...

Idag är jag så tacksam och lycklig att den femte generationen blev en stor, brun häst som är lagom uppmärksam, lagom cool och ändå så fylld av styrka och kapacitet.