Äntligen sommar!
Har varit ute på en härlig ridtur i sommarkvällen. Sol, mygg, dofter av syrén och andra blomster, grislukt. Jag och min häst, eller något annat, stör fåglarna vid tjärnen. De blir väldigt högljudda. 
Jag låter stunden av "härvaro", varande i nuet, omsluta mig en kort stund.
Mina tankar går snabbt till andra sidan jordklotet. Där, långt där borta, högt uppe i luften, befinner sig min lilla dotter just nu. Ute på sitt stora äventyr, på väg till Nya Zeeland. Det låter spännande. Men jag vet att kraftig åksjuka har plågat henne under resan. Hoppas att den sista etappen är bättre.
Kommer just ihåg att min son också är i luften, mellan London och Arlanda, på väg hem från Skottland. "Pling" i telefonen, "landat i Sverige". Skönt!
När jag vaknar i morgonbitti hoppas jag att jag har fått ett meddelande från NZ "resan har gått bra".
Vila i nuet
En härlig egenskap!
Hitta rätt i sadeln
Dagens ridpass på 4-åring var en runda i skogen och hem genom byn. Vi tränade skritt-halt-skritt. Testade olika varianter, halt genom tygeltag, halt genom upprepade förhållningar i bröstkorgen, sits med spända skinkmuskler, avspända skinkor (som en deg), lite klurigt att slappna av i skinkorna och samtidigt hålla svansen (min egen) under mig och hålla om hästen med stadig skänkel. När jag försökte korrigera rakriktningen med skänkeln så blev det mest en bananformad häst ...
Fokuserade sen på att slappna av, släppa ner mig själv i mig själv, hålla om hästen med skänkeln med ungefär samma tryck som jag har i fingrarna när jag lyfter ett okokt ägg, hålla svansen under mig, sitta i skinkorna/degen genom hela halten, göra flera förhållningar innanför bröstbenet för att hästen ska hejda sig i bringan, hålla tygeln med stadig stilla hand som vibrerar lite i musklerna, ge "varsågod" i min andning och som en tillåtande energi genom armar na för att få halten bakom bringan och till bettet.
Ett givande och intressant pass. Både halter och igångsättningar blev ganska bra till slut. Vi tränar vidare ...
