Minnen väcks till liv...
Han kom in i mitt liv i början av 1970-talet. Då var han en av gubbarna som styrde och fixade vid ridskolan, vid semin i Bollnäs.
När jag började tävla ponny fick jag ofta åka med honom och Marita till tävlingar runt om i landet.
När jag var assistent på ridlägret i Hå kom han på kvällarna och kollade att allt var ok, att vi skötte oss...
När ridhuset byggdes i Bollnäs var han "byggbas".
Som sekreterare i Ridfrämjandets Gävleborgsdistrikt var han min arbetsgivare under min tid som distriktskonsulent. Många mil i bil tillsammans för att åka till möten och konferenser. Det var också då jag lärde mig att det var lättast att få stöd för idéer och förslag om jag kunde få det att verka som "chefens" idé.
När jag drev ridlägret i Hå var han min granne.
De senaste åren har vi inte setts så ofta, men för några månader sen pratade vi en stund med varandra utanför Karlslund.
Nu lever han kvar som ett minne inom mig. Sov gott Sigge!
