miaiblomning

Det allra mesta vi upplever kan ses från flera sidor. Men varför finns det ofta en baksida som man egentligen inte vill visa? Titta bakom folks uthus, ladugårdar, stall, garage... Där kan man hitta gamla skrotbilar, såmaskiner, lastpallar med gamla hästskor, rostiga traktorer, murket virke-rester efter renoveringar. Varför är det så svårt att göra sig av med gamla saker när man inte behöver dem längre? Slänga, sälja, ge bort? Det samlas så mycket unken energi i gammalt "skräp". Och varje gång man ser sakerna (eller försöker att inte se) så kostar det energi, medveten eller omedveten energi.

Det är så lätt att skapa en fasad som man vill visa upp. Spela en roll. Ha en fin framsida på huset. Fin bil.  Hålla ytan fin. Men vad döljer sig bakom när man skrapar lite? Är det så fint som det ser ut? Eller finns det ett kaos bakom? Och hur kul är det när någon kommer från "fel håll" och får se baksidan först? Hur ska man då hålla masken? Rodna? Skämmas? Be om ursäkt?

När vi bodde i Runemo var det en man som var hos oss på besök. Vi satt ute och fikade. Han skulle beskriva vad som händer med mat när man värmer den i micro. "Atomerna ser hela ut men de förstörs inuti - det är ungefär som om man tittar på det här huset, fint utanpå och så visar det sig att det är ett kaos inne i huset". Snacka om mitt i prick. Han blev nästan generad när han förstod att han beskrivit vår verklighet!

Vad mår man bäst av? En fin framsida som döljer en svart baksida? Lagom rörigt överallt? Eller går det att ha ordning på alla sidor, alla plan, sett ur alla synvinklar?

Rensa i röran har i alla fall gett mig ny energi - men oj vad fort det kan gro igen! Om jag ska klara av att hålla ordning på allt jag vill ha ordning på, då bir det inte så mycket tid kvar för att jobba...